Från den kaotiska stormen på Burning Man till den stilla, majestätiska arabiska öknen – berättelsen är i grunden densamma, säger Veli-Veikko Elomaa. Ett tält från Tentipi är mer än en produkt – det är en filosofi. Det står stadigt i vindar upp till 90 km/h utan att vackla och erbjuder samtidigt en sval, behaglig tillflykt under den brännande solen. Det är ett tält med kraft nog att ena veckan fungera som ett stormsäkert skydd och nästa som en lyxig bas i öknen.
Tentipi-tälten är skapade för dem som söker sig bortom kartans gränser – för dem som vill uppleva det oförfalskade och äkta. För oavsett vart ditt äventyr tar dig får du mer än ett tält – du får ett hem som inte bara följer med på resan, utan blir en avgörande del av berättelsen.
Här är två historier från motsatta hörn av världen, där samma tält bevisade sin styrka under vida, obarmhärtiga himlar.
Burning Man – ett vindtest
Nevadas Black Rock Desert är en tillfällig stad född ur stoft och drömmar. Varje år samlas tiotusentals människor på Burning Man – en festival som prövar både sinne och utrustning. Miljön är skoningslös: gassande sol på dagen, kyliga nätter, och det ständigt närvarande, fina alkaliska dammet som letar sig in överallt.
Vindar på 22 till 25 m/s ven över den platta slätten och förvandlade luften till en bländande, sandig soppa. Vi hade inte ens hunnit säkra våra stormlinor.
Vårt första riktiga test kom oväntat på den tredje dagen. Vi var på besök i en grannes husvagn när den utlovade vinden plötsligt slog till – inte som en bris, utan som en dånande haboob, en massiv vägg av damm som slukade hela Playa. Vindar på 22–25 m/s ven över den platta slätten och förvandlade luften till en bländande, sandig soppa. Vi hade inte ens hunnit säkra våra stormlinor.
Från husvagnens skydd såg vi ut med bävan, övertygade om att vårt tält skulle vara sönderrivet. Från alla håll hördes kampens ljud: ett frenetiskt hamrande av tältpinnar, våldsamt fladdrande dukar, och det olycksbådande krasandet av strukturer som gav vika. Men vårt Tentipi-tält stod kvar. Det klarade den första prövningen enbart tack vare sin konstruktion – den eleganta konformen som lät vinden strömma runt, den orubbliga mittstången. Det var täckt av ett tjockt lager av Playa-damm, men helt oskadat. Inte en enda lina hade lossnat.
Stärkta av tältets medfödda styrka visste vi hur vi skulle förbereda oss för nästa anfall. När den andra stormen kom några dagar senare, nu med vindar på runt 23 m/s och ett täcke av vitt damm, var vi redo. Vi hade slagit ner tältpinnarna djupt i marken med rätt vinkel och säkrat varje stormlina.
Den här gången var det ingen våldsam skakning, ingen panik. Symfonin utanför hade dämpats till ett stadigt, kraftfullt muller. Medan dammvirvlarna dansade utanför stod vårt Tentipi-tält kvar med stilla, självsäker värdighet.
Den här gången red vi ut stormen inifrån. Skillnaden var påtaglig. Vinden, som tidigare hade prövat tältet, verkade nu samarbeta med det. Med ventilationerna öppna på rätt sätt för att balansera trycket ”andades” tältet med stormen. Det var ingen våldsam skakning, ingen panik. Symfonin utanför hade reducerats till ett jämnt, kraftfullt muller. Medan dammvirvlarna dansade utanför stod vårt Tentipi-tält kvar med stilla, självsäker värdighet.
Det var inte bara ett skydd – det var en fristad. En plats där vårt läger kunde betrakta naturens råa kraft med vördnad istället för oro, och efter timmar i stormen stiga ut i ett landskap helt omformat av vinden, medan vårt hem fortfarande stod där, stolt och oskadat mitt i kaoset.
En fristad under en miljard stjärnor – den saudiska öknen
Månader senare stod samma tält i en annan uråldrig öken – men med helt annan karaktär. Vi campade i Saudiarabien, landet av oändliga sandhav. Här var utmaningen inte en plötslig storm, utan stillheten – den väldiga, tysta rymden. Tystnaden är så djup att den har sin egen tyngd, och nätternas stjärnhimmel är ett kristallklart, andlöst tak.
Dagarnas hetta var påtaglig, men Tentipis ventilationssystem visade återigen sin styrka. Genom att justera toppmössan och markventilerna skapade vi en svalkande konvektionsström som gjorde insidan förvånansvärt behaglig medan solen brände utanför.
När kvällen föll och temperaturen sjönk samlades vi inne runt en liten, säker värmekälla – det gav oss full sinnesro. Den rymliga, cirkulära designen blev vårt vardagsrum, vår matsal och vårt observatorium. Utan hörn kändes utrymmet öppet och inbjudande, perfekt för att dela berättelser och sött te.
Vi somnade till det milda suset av vind över sanddynerna – ett ljud så olikt Playas dån, men lika storslaget. Tältet stod inte längre bara emot naturens krafter; det förstärkte vår förbindelse med öknens tidlösa skönhet och stillhet.
Tältet på Burning Man och i den Saudiarabiska öknen är en Zirkon 7 cp med Golv 7 Comfort.
Veli-Veikko Elomaa
