Med detta medverkar vi till att föräldralösa och övergivna barn får ett hem, en familj och en möjlighet att växa upp i en trygg och kärleksfull miljö i den kinesiska barnbyn Nanchang.
SOS Barnbyars verksamhet – att hjälpa utsatta barn
SOS Barnbyar är den enda organisation som använder familjekonceptet som bas för att ta hand om föräldralösa och övergivna barn. Idén bygger på långsiktighet – att ta hand om barnen till dess att de är redo att stå på egna ben. Barnbyarna är basen för övriga projekt, till exempel skolor, medicinkliniker och sociala center. Genom att ge barnen trygghet, kärlek, gemenskap, utbildning och hopp skapas förutsättningar för ett bättre liv, så att barnen kan växa upp och själva bidra till att förbättra det samhälle de lever i.
Numera arbetar SOS Barnbyar också i allt större utsträckning med familjestärkande och förebyggande insatser. Det handlar om att stödja utsatta familjer, så att barn inte ska behöva överges och bli föräldralösa på grund av sjukdom, fattigdom eller andra orsaker. Exempel på familjestärkande insatser är utbildning, sjukvård eller mikrolån som stöd för att starta egen näringsverksamhet eller jordbruk.
SOS Barnbyar hjälper omkring 1 miljon människor världen över och är en politiskt och religiöst obunden organisation som arbetar för att förverkliga FN:s Barnkonvention.
Barnbyn Nanchang
Staden Nanchang ligger i den kinesiska provinsen Jiangxi. Barnbyn består av tolv familjehus, barnbydirektörens hus, ett hus för dem som stödjer barnbymammorna och bostäder för pensionerade barnbymammor. Det finns också en förskola, som är öppen även för barnen i närområdet, och ett ungdomsboende.
En barnbyfamilj består av sju till tio barn och en barnbymamma, vilka bor tillsammans i ett av barnbyns hus. Barnbymamman är huvudpersonen i barnens liv och hon ger dem den trygghet de behöver.
Ungdomsboendet består av ett hus inom barnbyn och några lägenheter utanför. Ungdomarna flyttar ofta från barnbyn till ett ungdomshus, när de påbörjar sin yrkesutbildning eller fortsätter med högre studier.
Barnen lämnar byn först när de kan klara sig själva och de är förstås alltid välkomna hem – precis som i en vanlig familj.